Bråk om en apelsin

Oj, inte blivit mycket bloggning alls de senaste dagarna, jag kanske inte har känt något eller haft några tankar? Haha, jodå. Som idag tillexempel: Jag gick till soffan och mamma med 2 apelsiner jag skulle äta,
mamma ville smaka och frågade; Kan jag få en?
Jag sa; Ja, men vänta lite..
Då tar hon fram handen och börjar fingra på dom... (ta loss klyftorna) och jag säger men vänta! Jag skulle ju ge dig jag skulle bara äta den jag hade i handen! Hon blir fly förbannad och börjar skrika en massa. Kalla mig saker som löjlig och dum..
:Men då behöver du inte äta min mat då! Ifall du inte tål folk som tar på maten du äter! Säger hon MED TÅRAR I ÖGONEN. Vad är det för fel på henne? Va? Det enda jag bad henne var att vänta. Sen slängde hon apelsinen efter mig....? Vad i helvete...? Aja. Det kanske inte låter så farligt men, ni var inte där. Vilket jävla utbrott hon fick!

Jag är lättretlig

Jag är lättretlig. Mens eller inte, spelar ingen roll. Var skitglad, lyssnade på en låt som påminde väldigt mycket om en sak (KUL SAK) som jag och min kompis gjorde tillsammans när vi var små och lyssnade på samma låt tillsammans då och var SKITGLAD när jag går ut från mitt till vardagsrummet. Sätter mig i soffan, frågade Morsan ifall hon hade något att låna till mig i morgon (kläder och tjejer nivet) och bitchen svarar inte. NÄR JAG FRÅGAR NÅGONTING SVARAR MAN! Man sitter inte och stirrar in i väggen. Ifall hon kommer och säger att hon inte hörde, BULLSHIT, vi pratade innan sen när den frågan kom upp ----------------- fucking death silence. SÅ GÖR MAN INTE MOT MIG !

Vi hade besök av ett par släktingar tidigare idag också, då, från ingenstans, pressar hon upp en jävla ''sluta röka bok'' under nyllet på mig och säger HÄR ** TILL DIG ! Ja, men Mamma... Det kommer från rätt person. Wow. Du har sagt att du ska sluta röka ENDA sen millenieskiftet!! GÖR DET NÅGON GÅNG. FÖRHELVETE, MORSAN. Ta tag i dig själv nu. SEN kan du smått börja fundera att säga åt mig att sluta röka. Dålig stil, mhm.
Ja, jag är arg.

Klart jag ler ifall jag är glad..

Vadfan tänker jag med? Vad är det för fel på mig? Vill jag inte känna lycka? Vill jag inte vara lycklig? Jag är lycklig. Jag har iallfall ingenting att vara ledsen över, I guess. Men, ibland känns det som att jag inte tillåter mig själv att känna saker. Jag sa till killen jag gillar, att jag gillar honom... (har sagt det till honom 1000 gånger innan, han också!) men när han nu sa tillbaka till mig, blev jag bara helt ''Men vafan.. kan ju inte le så mycket..! Sluta le, typ!'' WHY? Varför? Herregud. Om jag är glad, varför får jag inte le åt sånna kommentarer då? Det är ju precis vad jag vill. Jag vill le. Detta var något av det sjukaste jag gjort tror jag nog. Vem kommer ens på tanken att inte le när man blir glad? Jag är inte direkt förlamad..? Kan jag inte bara... LE? Åt hans fina fina kommentarer! Jag har nog hittat den finaste killen på jorden. Så, that's why I'm gonna go put a smile on my face!

GÅ VIDARE

Åh vad frustrerad jag blir. Läste en blog nyss, om en mamma som heter Melissa. Hennes tvilling döttrar föddes för tidigt och dog. Herregud. Vet inte riktigt när detta hände, men som det såg ut var det över 1 år sedan? Asso, jag menar. Kom igen nu. GÅ VIDARE. När dom pratar om sitt andra barn säger dom hela tiden ''våra döda döttrars lillebror''. Hur sjukt är inte det? Vad i helvete liksom. Jag har gått vidare. En liknande händelse hände mig för lite mer än 7 månader sen.. Jag har gått vidare. Här är hennes blogg.

Han som alltid gör mig glad

Jag är en skum person. För ett tag sen var jag nära ett psykbryt för jag hade ingenting att göra, messade en polare och frågade vad han gjorde och det visade sig att han sitter på en pub mer ett par andra vänner. Han bjöd genast dit mig och dit är jag på väg nu. Han kan alltid göra mig glad igen. Han gör mig att glad igen och jag älskar honom något så oerhört. ♥ Han vet om det också. (Humörsvängingar.)

RSS 2.0